canaletto

jag har inte skrivt på länge för att jag inte klarat av det, mycket som hänt och mycket bearbetning har det varit.
det har nu gått två veckor kabusa lämnade oss:´( det är fortarande jävligt tufft och jobbigt men på något sätt så börjar vi acceptera att vi måste försöka gå vidare. jag är glad att vi alla funnits här för varandra, det har verkligen hjälpt.

jag vill tacka alla underbara människor som har skängt alla fina takar och ord. ni är underbara !!man mäsrker verkligen vilka som finns där för enått som detta händer. min älskade barndomsvän ringde mig dagen efter och hysterigrät tillsammans med mig. hon försökte verkligen förstå hur det kändes att vara mitt i allt detta kaos, att se och höra allt som hände. det värmde så enormt mycket. det är en riktig vän det. spelar ingen roll hur lnge det gått sedan vi hördes sist, känns endå hur bra som helst att prata med henne, hon finns ALLTID där för mig. 

sen har jag ju vetat att förr eller senare så skulle man få höra från någon okänslosam idiot att "det var ju bara en hund" el "skärp dig, du vet inte vad riktiga problem är" men att få höra det av sin bästa vän hade jag adrig någonsin förväntat mg. en persom som visste gott och väl hur mycket mina hundar betyder för mig, ssom känt mig och kabusa i flera år. helt oförståligt. och desutom ge sig på mig när jag mår som allra sämst. usch!! :´( men men, en dag förlorar även den en person dom älskar över det mesta och då kanske hon förstår.

mina hundar är mina barn, jag älskar dom och min familj över allting annat. det jag har gått igenom är någonting jag inte ens skulle önska mn värsta fiende. och den jäveln som ifrågasätter min kärlek eller min sorg har ingenting i mitt liv att göra!

fick ett tråkigt besked från helen i veckan så derför fortsätter vi att leta. mamma har kommit igång med jobbet igen och det märks att hon kan lägga tankars på lite andra saker nu. ida jobbar på men kan inte alls förstå att det är såhär jobbit att arbet 100% på akuten=)haha
joel min älskling kämpar vidare men jobbsökande, don't give up honey!! han trivs som handen i handsken iaf på gitarrlärarjobbet han har. och det är skitbra, han behöver ha nått kul att göra.
sjärl har jag fått nytt jobb, har ju redan jobb  men ville jobba lite nrämre hemma så så blev det. var på anställningsintervju i torsdags och fick beskedet i fredags. 100%natt här i tomelilla=) känns skönt. ska meddela på jbbet att jag ska sluta också, kan bli lite tricky=/

i lördags skulle vi bege oss till eslöv för teyrons första utställning på över ett halvår. tänkte först inte åka då han rasat i vikt efter att kabusa lämnade oss men åkte iväg iaf. vi alla behövde göra någonting tillsammans. så när jag och joel skulle åka ner til mamma så mötte vi robert ashberg och gert fylking ovanför bo ohlssons. haha dom såg minsann lite småtrötta ut och endå har dom bara hunnit från ystad och hit, dom har ju en heldel kvar att traska=)haha
hursom så gick det underbart bra på utställningen, teyron bler BIR med HP som valigt och det värmde massor.  alla blev jätteglada och det behövde vi verkligen.

mycket händer just nu och det är lite för mycket saker som sårar=( vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med detta. vill bara skita i henne men hon betyder så mycket för mig. vet inte vad jag ska ta mig till...usch!!