:´(
sov gott älskade vän
misstankar
I have my doubts:´( säkert egentligen inget att bry sig om men när just det går före en själv börjar man fundera. kännst extremt jobbigt.
it's never enough. börjar lessna rätt rejält på det mesta nu. orkar dock inte riktigt ta tag i det då jag mår som jag gör. jag skjuter det framför mig och får se vad framtiden har att utse. det jobbiga är bara att tårarna rinner endå, även om man sysslesätter sig med annat.
fick hopp om att det hade bättrat sig med vissa saker men det kanske bara var önsketänkande. det såg positivt ut för en stund iaf. får se om det kommer någon vart el inte.
tentan är klar och inlämnad, känns skönt. ska bli roligare men nästa kurs.hoppas på att bli lite mer taggad då.
ida har sin praktiska eximination på tisdag, I wish her best luck. saknar ida=( träffades en snabbis igår men skulle vilja träffa henne mer. hon kommer antagligen hit i veckan vilket verkligen skulle kännas jättebra.
igår hade joel spelning. jag var inte där, vilket inte alls var oväntat=( joel verkade iaf ha haft roligt, så de var ju kul för honom.
var hos lotta en stund med alla mina vovvar, fick tröst och stöd vilket jag uppskattar enormt. som hon uttryckte det "det är en livsstil, det är bara att lära sig leva med det" hon har nog helt rätt. det blir inte bättre, det handlar om att anpassa sig och acceptera annars får man lämna det helt och hållet.
jag avslutade kvällen men mina älskade djur till värdskuppen i dressyr i gbg. jag vill därmed gratulera Jan Brink som tog hem segern med Briar för sista gången på svensk mark. det har varit underbara tävlingsår för det paret. men alla går i pension så småningom och för Briar blir det som 18åring. härligt!
bristande
"Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Du kommer gräla md din bästa vän.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång."
Så jävla klockrent just nu när en viss person har vänt mig ryggen. trodde aldrig hon skulle göra mig såhär illa:'( trodde hon var min vän! behövde henne nu mer än någonsin:'(
usch...!!
bortglömd
nej!!!! känns inte så kul alls, blev rätt ledsen igår när folk helt plötsligt hade viktigare saker för sig. och nu när man inte hört ett dugg på hela dagen och sen läser om hur kul det var igår så känner man sig rätt borglömd. särskilt när man hade börjat öppna upp och berätta om jobbiga saker och sen helt plötsligt så finns inte stödet kvar.besviken blev jag igår men blev ännu mer besviken idag. så viktig var jag och mina problem. fy vad ledsen jag är just nu.....
usch..:'(
åt helvete
vette fan vad jag ska ta mig till=( allt jag gör blir fel, försöker allt jag kan men ingenting duger. får bara en massa suckar tillbaka.
ska de vara såhär, ska allt gå såhär illa verkligen? ska det vara såhär svårt?
kände mig redo att prata ikväll men då passade det inte, andra går före. jag menar inte att jag borde gå först men just nu är en sån stund när man verkligen hade behövt prata av sig, hade varit skönt. men men får kanske bli en annan gång, eller inte.jag får nog förbli tyst. det går alltid hem.
blää..
vad fan ska jag göra? hur ska jag ta mig ur den obekväma sits jag sitter i?
djuren börjar piggna på sig så några problem mindre är det iaf men många återstår. hur i helvete ska jag göra efter augusti? och med allt annat ekonomiskt??framtiden är ett mysterium, har allti varit och kommer alltid vara, men sedan jag flyttat ner har jag inte behövt oroa mig så som nu. jag klarar mig alltid men när man börjar känna av det rejält i magen igen så minskar energin enormt.
jobbat idag för att komma ifrån problemen lite, vilket gick sådär. hade tankar på annat men magkänslan var kvar=( efter jobb drog vi hem till lotta och rogga, var mysigt men tiden rann iväg och ångesten steg. jag sitter nu här men tårar i ögonen och kan verkligen inte sätta igång:'( klarar jag verkligen det här? JA det är klart jag gör, men hinner jag? det är frågan.
hade jag inte suttit i sitsen jag är i nu hade jag varit klar för längesedan. eller om jag hade haft mer ork att ta tag i det och kanske kunnat vända mig till någon, kanske jag inte mått riktigt såhär. men johanna, du har bara dig själv att skylla!!!! tack jag vet=( get a grip, sluta gnäll!!
jag beundrar joel, som orkar stå ut med mina humörsvägningar, att han ens vill vara i min närhet ibland är ett under.
usch mår inge vidare, borde därför gå å lägga mig men har för dåligt samvete för att somna, vilket leder till ännu mer trötthet och ännu mer tårar på lunchrasten imorgon på jobb.
skit!! det här suger!! men men alla motgångar gör mig starkare, det har jag lärt mig vid det här laget, men det är fan jobbigt innan det är över!!
älskar dig joel
oro
amor vincit omnia..eller? :'(
besviken!
är så jävla besviken, jag orkar inte ha det såhär. klarar man inte av att ta hand om ett djur så ska man fan inte ha några!
hur fan ska jag lösa det här?ska det behöv bli ett hemskt avslut?:'(
