förberedd? ja men inte tillräckligt=(
visst förstod jag att det skulle bli såhär men inte visste jag att jag skulle ta det såhär hårt=´(
skulle nog förberett mig lite mer på det, för som det är nu så är de inte alls kul.
att förlora en vän är aldrig lätt men han var ju en väldigt speciell vän. en vän jag pratade med dagligen, ibland tre fyra gånger om dagen, en vän jag kunde prata med om allt, en vän inte så många i min omgivning kände. det var skönt att kunna ha någon "lite för sig själv".
ja jag vet att jag själv bidragit till att det är som det är idag och jag vet att jag gjort andra människor lyckliga genom detta men jag har fortfarande förlorat min bästa vän.
numera blir jag bara ledsen när jag hör hans namn, när folk pratar om honom el med honom. det gör ont i mitt hjärta.
varför ringer han aldrig mig längre? varför undrar han inte hur jag mår? varför ville han inte vara hemma när jag kom och hälsade på? och framför allt, varför svarar han inte när jag ringer el ringer upp mig när han har ett missat samtal från mig?
jag förstår att saker har förändrats rejält men jag begär inte att vi ska prata med varandra lika ofta som förut el at jag ska få hans uppmärksamhet istället för någon annan, absolut inte!
jag skulle bara vilja att han hörde av sig någon gång el åtminstonde värdesatte det vi hade en gång i tiden. vi älskade varandra som vänner. och jag älskar honom än idag.
johanna finns inte i hans stressiga och proppfulla liv, det är väl bara att acceptera.
men min vän är borta och det gör ont =´(
men sånt är väl livet? el?
skulle nog förberett mig lite mer på det, för som det är nu så är de inte alls kul.
att förlora en vän är aldrig lätt men han var ju en väldigt speciell vän. en vän jag pratade med dagligen, ibland tre fyra gånger om dagen, en vän jag kunde prata med om allt, en vän inte så många i min omgivning kände. det var skönt att kunna ha någon "lite för sig själv".
ja jag vet att jag själv bidragit till att det är som det är idag och jag vet att jag gjort andra människor lyckliga genom detta men jag har fortfarande förlorat min bästa vän.
numera blir jag bara ledsen när jag hör hans namn, när folk pratar om honom el med honom. det gör ont i mitt hjärta.
varför ringer han aldrig mig längre? varför undrar han inte hur jag mår? varför ville han inte vara hemma när jag kom och hälsade på? och framför allt, varför svarar han inte när jag ringer el ringer upp mig när han har ett missat samtal från mig?
jag förstår att saker har förändrats rejält men jag begär inte att vi ska prata med varandra lika ofta som förut el at jag ska få hans uppmärksamhet istället för någon annan, absolut inte!
jag skulle bara vilja att han hörde av sig någon gång el åtminstonde värdesatte det vi hade en gång i tiden. vi älskade varandra som vänner. och jag älskar honom än idag.
johanna finns inte i hans stressiga och proppfulla liv, det är väl bara att acceptera.
men min vän är borta och det gör ont =´(
men sånt är väl livet? el?
Kommentarer
Postat av: Joel
=( Du får prata med mig vetu.
Postat av: ida
Johanna, jag förstår att det är jobbigt, men försök prata med honom. Ring upp honom tills han svarar och säg som det är. Han kanske har ett svar på dina frågor? Och har han inte det är det kanske svar nog? :(
Trackback
